jag är tillbaka. Jag har inte kunnat blogga för att jag inte har mått bra alls och har helt enkelt inte kunnat.
Jag har varit psykisktsjuk, vilket är hur hemskt som helst. Det är verkligen ingenting man vill. Man känner sig helt borta, känns som att man lever i en annan värld, man vill bara sova hela tiden för att man tänker "går jag och lägger mig, så vaknar jag och mår bättre" men man mår inte bättre. Det blir bara sämre och sämre desto mer du sover. Man tänker för mycket, man har så många tankar i huvudet. Man vill inte visa sig ute, För att man tror att alla ska kolla på en och se hur "störd, psykad" man är. Man gråter, och det kan man börja göra när som helst och utan anledning till och med.
Jag kunde gråta för att jag mådde så dåligt och tänkte hela tiden "jag kommer inte orka detta", man känner att man kommer leva såhär föralltid, och "ska jag må såhär hela mitt liv nu? Då kommer jag dö" för man hade aldrig orkar må så. Det är verkligen HEMSKT.
Men iallafall, jag är på väg uppåt känns det som. Sakta men säkert. Men jag hade aldrig klarat detta utan min mamma eller Linn. Min mamma tvinga mig att gå till skolan, fast att jag verkligen inte ville. Jag berättade för Linn hur allt låg till och hur jag kände mig, hon visste hur allt var och hur jag mådde och då fatta hon direkt när det var något. Jag ska försöka hålla bloggen igång, jag ska göra ett inlägg när jag mår helt 100 igen. Där jag då kommer skriva hur allt är när man är sp pass långt nere (om man säger så). Hej Sålänge <3